Besök hos Maccabi Tel Aviv

Jag har varit drygt en vecka här i Tel Aviv i Israel och besökt Maccabi Tel Aviv, en av de stora klubbarna i europeisk basket. Maccabis seniorlag spelar i Israeliska Ligan (Ligat Winner) där man varit den dominerande klubben så långt man kan minnas. Maccabi “brukar” vinna ligan och det var stor uppståndelse när Holon vann för 2 år sedan. Men trots att Maccabi ofta “vinner till slut” så är matcherna i Ligan väldigt tuffa. Maccabi Tel Aviv spelar även i Euroleague där de brukar höra till topplagen, vilket de även gjort i år, då de redan nu är klara för kvartsfinal när Top16 går in i sista matchrundan. I Sverige hade vi möjlighet att se Maccabi 2000/2001 då de kom till Luleå för att spela mot Plannja i Suproleague. Det året slutade det med vinst i finalen mot Panathinaikos i Paris inför ca 7000 israeliska fans på läktarna. Jag var på plats tillsammans med Täby Basket och det var ett grymt Final Four och en häftig urladdning.

I år är siktet inställt på Euroleague för Maccabi och under den gångna veckan handlade allt snack om torsdagens hemmamatch i Nokia Arena, när man skulle möta Montepaschi Siena i Top16, ödesmatchen som skulle avgöra om säsongen var misslyckad eller “godkänd”. Jag återkommer till matchen lite senare. Jag var på deras träning förra fredagen efter att de kommit hem från förlusten i Turkiet mot Efes Pilsen och stämningen var rätt uppåt ändå, de har ett härligt gäng spelare och en grym stab runt laget med coacher, fysios och massa övriga som hjälper till. Nokia Arena känns ganska öde när det är träning, 11000 sittplatser som står öde och väntar på supportrar i gult. Innan matchen mot Siena på torsdagen stod helgens match i ligan på tur, Ramat Gan borta på söndagen. Ramat Gan som vunnit de senaste matcherna och ett “lag på gång” skulle såklart bli en tuff motståndare trots att de parkerade på sistaplatsen i ligan.

Matchen spelades på söndagen i Ramat Gan som är en egen stad, men som gränsar till  Tel Aviv så egentligen känns det som att det är en del av Tel Aviv för städerna har vuxit ihop. Faktum är att Nokia Arena ligger rätt nära Ramat Gan’s arena. Matchen var jämn i första perioden, men i andra genom lite olika pressar tog Maccabi en 10-poängs ledning som man höll matchen ut. I andra halvlek drog man ifrån till ca 20 poäng, Ramat Gan kom ikapp men det kom aldrig närmare än 10 poäng.

I israeliska ligan har man en speciell regel eftersom det måste vara två israeliska spelare på plan samtidigt så det är inte bara att byta, utan man måste ha koll så man inte har fel spelare på planen. I ligan ser man förutom israeliska spelare mest amerikaner men ibland någon afrikansk spelare eller EU-spelare. Matcherna är väldigt intensiva och man kämpar. Det är grym stämning och härlig publik och med det tryck från publiken och den intensitet på planen känns det ibland som en annan sport än basketen hemma i Sverige. Det är lite trist att säga så för jag önskar verkligen att det såg mer ut så här hemma på matcherna. Faktum är att om man tittar på spelarna här och den nivå de har, och den taktiska nivån på spelet så tror jag inte vi ligger på en lägre nivå än man gör här. I alla fall om man bortser från de två lagen som spelar i Europa, Maccabi Tel Aviv och Hapoel Jerusalem (Eurocup). Men genom att man spelar så aggressivt och har en mycket högre intensitet så känns det som flera nivåer högre.

Under helgen såg jag även en ligamatch mellan Hapoel Holon och Maccabi Haifa i Holon, en annan stad söder om Tel Aviv som har vuxit samman med Tel Aviv. Fansen är fullständigt galna och det kokade i den lilla arenan som “bara” tar 2000 personer. Matchen var jämn från början till slut och hemmalaget lyckades tillslut vinna med 1 poäng, vilket kanske kan ses som en skräll då Haifa ligger i toppen och Holon krigar för en slutspelsplats.

På måndagen hade Maccabis herrar en lugnare dag och spelade volleyball och jag passade på att titta på en U18-match med Maccabis juniorer. De mötte Holon i semifinalen i U18-cupen. Matchen spelades hos Maccabi i arenan “Hadar Yosef”. Det var kanske 500 personer i publiken och det var bättre stämning än på de flesta matcher hemma i Sverige. Det var med andra ord rätt häftigt att se matchen, där det var ett antal U18-landslagsspelare med. Holon började bäst och ledde med som mest 10 poäng i första halvlek men Maccabi kom ikapp och vände och vann i andra halvlek. En rätt bra match, grym intensitet och tuffhet, men man märkte det var en juniormatch med en hel del enklare misstag. Maccabis U18 spelar även i Euroleague för juniorer (U18) och föll i semifinalen i London häromveckan.

På tisdagen åkte jag till Jerusalem och hälsade på släkt som jag har där för att på kvällen se Hapoel Jerusalems hemmamatch mot Valencia i Eurocup. Man spelar i en arena som tar 3000 platser och det var slutsålt. Jerusalem har fantastiska fans, klädda i rött, och det var grym stämning matchen igenom. Matchen var rätt jämn i början, det kändes till och med som Hapoel kunde dragit ifrån mer, men Valencia kom ikapp och gick om och ledde med som mest 15-20 poäng. Men Jerusalem kom ikapp och det blev riktigt jämnt på slutet men man förlorade mot spanjorerna med 5 poäng vilket gör att den gruppen lever i högsta grad och det blir först i nästa vecka i sista matchrundan man vet vilka lag som går vidare.

Jag åkte tillbaka till Tel Aviv på kvällen och på onsdagen var jag tillbaka i Nokia Arena och kollade träningen inför torsdagens Euroleague match. Spänningen låg redan i luften. Jag kollade på träningen där man spelade hårt och intensivt och det var faktiskt imponerande att man smällde på så hårt dagen innan match. Här tror jag lagen hemma skulle kunna lära sig mycket, då jag vet flera lag som tar det lite väl lugnt och skyller på “för många matcher” för att kunna träna hårt. Träningen var stängd och jag tror det var jag och två till utanför laget och staben som var inne i arenan. När man började skjuta sista kvarten av träningen öppnades portarna och ett 50-tal reportrar strömmade in. Fotoblixtrar och videokameror och därefter intervjuer. Att matchen mot Siena var viktig för alla kunde man inte ta fel på.

Torsdagens Euroleague match som säkert flera av er såg på Viasatsport var slutsåld och jag var glad som hade en biljett så nära planen och Maccabis bänk. Matchen i sig gick verkligen i vågor, och ett tag kändes det som att Maccabi skulle dra ifrån, men sen kom Siena igång och spelade väldigt bra. De ledde och höll ledningen långt in i sista perioden. Men då vaknade Nokia Arena till på riktigt och den upphämtningen och avslutningen som hemmalaget genomförde var helt magisk. För att få inbördes på Siena krävdes det vinst med 5 poäng då man förlorat med 4 poäng borta. Med några minuter kvar leder man med 3 poäng då Alan Anderson skickar upp en alley-hoop pass som Fischer dunkar i. Nokia Arena kokar i gult. Matchen är fortsatt jämn men Maccabi drar sakta ifrån via straffkast och i slutminuten glider det iväg till 15 poäng efter att Siena viker ner sig och kastar bort några bollar. Samtidigt har Real Madrid slagit Efes Pilsen med 2 poäng vilket betyder att Maccabi och Real är klara för kvartsfinal. Lättnaden är enorm och delmål 1 är genomfört. Efter matchen inverjuas Euroleagues MVP i februari, Alan Anderson, och han säger till alla i publiken att “jobbet inte är klart, fokus är på Real Madrid nästa vecka, då ska vi ta hem hemmaplansfördel i kvartsfinalserien”. En hemmaplansfördel som verkligen är en fördel. Det är otroligt svårt att slå Maccabi i Nokia Arena.

Igår, i lördagskväll, var jag inbjuden till Maccabis U16 för att hålla träning för dem och det var verkligen kul. Det är en bra grupp spelare som rankas som det bästa U16laget i Israel. Talangmässigt vet jag inte om nivån är så mycket högre än i Sverige men intensiteten och hur mycket spelarna verkligen kämpade i alla situationer är högre än vad man ser och är van vid hemma. Det här är ett spännande ämne och något jag känner jag behöver komma tillbaka till senare på min sida. I vilket fall som helst så gick träningen jättebra, tränarna gillade det jag körde och spelarna tyckte det var kul även om de i slutet av träningen knappt kunde gå. Det var en väldigt hård träning men de klarade av det bra tycker jag.

Idag har jag varit på Maccabis morgonträning i Nokia Arena inför kvällens ligamatch mot Galil, ett av topplagen i årets liga. På morgonträningen var det mest shoot-around och man sprang igenom sina spel. Inget märkvärdigt egentligen, men den stora utmaningen för spelarna i Maccabi är att fokusera på Galil ikväll och inte ha torsdagens Euroleague match mot Real Madrid i huvudet. Hur det går märker vi om några timmar, kl 21.00 lokal tid är det uppkast och det blir även sista grejen jag är med på under det här besöket i Tel Aviv.

Imorgon flyger jag tillbaka till Sverige och det känns lite konstigt att komma hem till vinter med snö och minusgrader när jag nu sitter på ett café på strandpromenaden i Tel Aviv i 20 graders värme och tittar ut över medelhavet vågorna som slår mot klipporna och solen som skiner på himlen.

Coach David Leman

Advertisements

One thought on “Besök hos Maccabi Tel Aviv

  1. Fan va roligt för dig att vara den enda utomjording på träning ,,, jag önska att jag kunde vara där ,,, och vilken match var det ikväll i Madrid ,,,jag höll på få hjärtinfarkt ,,,

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s