HU16: EM i Sarajevo

Det har nu gått några veckor sedan vi kom tillbaka från Sarajevo och årets HU16 EM. Det var blandade känslor och det är väl det fortfarande. Att vi blev 4a var givetvis ett bra resultat i en turnering med stor konkurrens, men samtidigt kändes det och känns fortfarande lite bittert att vi var så nära att gå upp till A-divisionen. Förlusten mot Montenegro sved. Det var förresten Tyskland som tillsammans med Montenegro gick till final och därmed även tog en plats i A-gruppen.

Vi hade en redovisning om landslagsverksamheten liksom alla andra landslag för några helger sedan i Södertälje. Då sammanfattade jag och Olle vad vi gjort under året, vilka som varit med och vilka analyser man kan göra efter denna period. Här nedan kommer några axplock från den redovisningen.

De framgångar vi hade i Sarajevo får tillskrivas vårt försvarsspel och att vi lyckades kontrollera tempot i matcherna. Vi hade det bästa försvaret i den meningen att motståndarna hade den sämsta Field Goal-procenten mot oss. Vi såg att vi hade bra försvar redan i Estland (Baltic Cup januari 2008) och vi har hela tiden jobbat med det. Vi spelade även bra offensivt och spelade oss fram till bra lägen. Tyvärr räckte det inte hela vägen då skottprocenten var för låg.

De spelare som utmärkte sig mest hos oss var Jonathan Person som kom med i All-star laget, och Stefan Nguyen som var en av lagets viktigaste spelare genom hela turneringen.

Det var tydligt att för att lyckas bra måste man kunna hantera olika sorters pressande försvar, man-man och zon, helplan och halvplan. Dessutom användes det mycket 2-3 och 3-2 zon. De bästa lagen hade flera duktiga 1-1 spelare från både topp, vinge och post. I vår analys av EM är det tre spelartyper som Svensk Basket ständigt behöver utveckla.

Pointguard
Spelare som leder sitt lag, vet var alla är, bollsäker och kontrollerar tempot.

Attackspelare
Spelare som kan attackera korgen under kontroll, skjuter bra utifrån samt är ”killers”.

Combo bigs
Stora spelare som kan skjuta och behandla bollen ute på golvet, utan att ta plats och utrymme från guards.

Avslutningsvis krävs det att vi spelar flera matcher mot bättre motstånd för att vänja oss vid det tempo och den tuffhet som krävs för att ta nästa steg. Vi hade två riktiga nyckelmatcher under landslagsåret:

1) Matchen mot Israel (Turnering inför EM, Crikvenica, Kroatien) då vi hämtat igen ett underläge på 25 poäng som laget fick förståelse för hur tufft basket ska spelas och vad som krävs på varje position i kroppslig och mental styrka.

2) I matchen mot Slovenien i EM var förutsättningarna sådana att vi var tvungna att vinna med 8 poäng för att vara säkra på att gå till semifinal, vinst med 9 poäng eller mer och vi var dessutom gruppetta. Vi gjorde förmodligen vår bästa match under EM och vann tillslut med 14 poäng och Slovenien gick ej vidare.

Ser man på hela landslagsperioden från slutet på december till och med EM i slutet på augusti har spelarna utvecklats otroligt mycket både som basketspelare och som individer och det har varit en härlig resa att vara med om.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s