Sanda: Vinst i seriepremiär för Sanda Wolves

Det var inte bara första matchen för säsongen för Sanda Wolves i herrarnas divison 1 södra. Det var debut i samma serie för årskurs 1 spelarna och även come-back för mig som Head Coach efter en tid som assistant coach i Gothia Basket och i HU16-landslaget. Det var dock fantastiskt skönt att vara tillbaka på golvet och att vara där “in the heat of the moment”. Även jag växte mig in i matchen mer och mer…. hur gick matchen då….

Jo, matchen stod och vägde i första halvlek. Vi började pigga i benen men Kalmar Saints kom tillbaka starkt och tog kontroll över matchen genom att variera försvarsspel med man-man och zon samt olika pressar. Vi växlade dåliga val med att vara på hugget och attackera men kom inte riktigt ikapp. Mycket berodde på att Kalmar tog många offensiva returer under vår korg. Vi fick en del stopp och lyckades breaka på dem. Alexander hade två dunkar i snabba uppspel som tände laget! Victor avslutade med en 2p i sista sekunderna och vi låg under med 4 poäng, 38-42!

Vi pratade i halvlek om att komma ut hungrigare och inte ge något gratis. Det var dock Kalmar som började starkast och drog i 5 poäng innan vi kom igång. Men då började det lossna och vi gjorde 11-0. Detta ryck gjorde att vi kom upp i ledning för första gången sen början av matchen och nu följdes lagen åt. Vi släppte några lätta skott och Kalmars Viktor Faleström satte tre raka 3-poängare, totalt 18 poäng och hemmalagets bästa poänggörare.

Challe gjorde en bra debut i division ett och lyckades hantera motståndarnas press ju mer matchen led och hade några riktigt bra penetreringar. Tillsammans med Victor klarade vi av deras press mycket bättre i andra halvlek och spelade smartare och fick bättre anfall. Framför allt hittade vi Chris som gjorde 24 av sina 26 poäng i andra halvlek med god hjälp av sina lagkamrater som satte bra screens och hittade honom med bra passningar.

I andra halvlek steppade vi upp returtagningen och var starkare under egen korg, vi stog emot när det smällde och visade prov på både fysisk och mental tuffhet. Simon var stark under båda korgarna och fick mycket stryk, men han stod upp, inte ens en armbåge mot ögat kunde sänka honom.

Kalmar tog en ledning i början av fjärde perioden men vi kom återigen tillbaka. Vi skulle göra ytterligare ett ryck och det var vid underläge 71-75 då vi gjorde 9-0 till 75-80 och tog ett grepp som vi inte skulle komma att släppa. Det var två långa sista minuter med tre time-outs och många avblåsningar. Kalmar jagade och kom ikapp till 79-80. Men vi var återigen kyliga och skyddade bollen, och vi kunde via straffkast dryga ut det till 79-82. Kalmar hade en lång 3-poängare som sista skott, men vi täckte den väl, den missades, och glädjen var stor bland våra spelare när slutsignalen ljöd.

Givetvis var inte matchen en dans på röda rosor, men det gav en hel del svar, och det blev ännu tydligare vad vi måste jobba på både invididuellt och som lag. Men det var otroligt skönt att killarna var tuffa och stod upp och tyckte inte synd om sig själva utan kom hela tiden tillbaka i matchen. Det gjorde vinsten så himla härlig och det känns mycket inspirerande att gå in i en ny arbets(tränings)vecka och nästa helg har vi föräldrarna på besök i samband med föräldramöte och den efterlängtade hemmapremiären mot NUBF som även blir dags för revansch efter förlusten på försäsongen.

HU16: EM i Sarajevo

Det har nu gått några veckor sedan vi kom tillbaka från Sarajevo och årets HU16 EM. Det var blandade känslor och det är väl det fortfarande. Att vi blev 4a var givetvis ett bra resultat i en turnering med stor konkurrens, men samtidigt kändes det och känns fortfarande lite bittert att vi var så nära att gå upp till A-divisionen. Förlusten mot Montenegro sved. Det var förresten Tyskland som tillsammans med Montenegro gick till final och därmed även tog en plats i A-gruppen.

Vi hade en redovisning om landslagsverksamheten liksom alla andra landslag för några helger sedan i Södertälje. Då sammanfattade jag och Olle vad vi gjort under året, vilka som varit med och vilka analyser man kan göra efter denna period. Här nedan kommer några axplock från den redovisningen.

De framgångar vi hade i Sarajevo får tillskrivas vårt försvarsspel och att vi lyckades kontrollera tempot i matcherna. Vi hade det bästa försvaret i den meningen att motståndarna hade den sämsta Field Goal-procenten mot oss. Vi såg att vi hade bra försvar redan i Estland (Baltic Cup januari 2008) och vi har hela tiden jobbat med det. Vi spelade även bra offensivt och spelade oss fram till bra lägen. Tyvärr räckte det inte hela vägen då skottprocenten var för låg.

De spelare som utmärkte sig mest hos oss var Jonathan Person som kom med i All-star laget, och Stefan Nguyen som var en av lagets viktigaste spelare genom hela turneringen.

Det var tydligt att för att lyckas bra måste man kunna hantera olika sorters pressande försvar, man-man och zon, helplan och halvplan. Dessutom användes det mycket 2-3 och 3-2 zon. De bästa lagen hade flera duktiga 1-1 spelare från både topp, vinge och post. I vår analys av EM är det tre spelartyper som Svensk Basket ständigt behöver utveckla.

Pointguard
Spelare som leder sitt lag, vet var alla är, bollsäker och kontrollerar tempot.

Attackspelare
Spelare som kan attackera korgen under kontroll, skjuter bra utifrån samt är ”killers”.

Combo bigs
Stora spelare som kan skjuta och behandla bollen ute på golvet, utan att ta plats och utrymme från guards.

Avslutningsvis krävs det att vi spelar flera matcher mot bättre motstånd för att vänja oss vid det tempo och den tuffhet som krävs för att ta nästa steg. Vi hade två riktiga nyckelmatcher under landslagsåret:

1) Matchen mot Israel (Turnering inför EM, Crikvenica, Kroatien) då vi hämtat igen ett underläge på 25 poäng som laget fick förståelse för hur tufft basket ska spelas och vad som krävs på varje position i kroppslig och mental styrka.

2) I matchen mot Slovenien i EM var förutsättningarna sådana att vi var tvungna att vinna med 8 poäng för att vara säkra på att gå till semifinal, vinst med 9 poäng eller mer och vi var dessutom gruppetta. Vi gjorde förmodligen vår bästa match under EM och vann tillslut med 14 poäng och Slovenien gick ej vidare.

Ser man på hela landslagsperioden från slutet på december till och med EM i slutet på augusti har spelarna utvecklats otroligt mycket både som basketspelare och som individer och det har varit en härlig resa att vara med om.